Hinder för kvinnliga brandmän

I dagsläget är det inte lätt att som kvinna bli brandman. Det ställs krav som är nästan omöjliga att uppnå. I allmänhet har arbetsgivarna inom räddningstjänsten en positiv syn på kvinnor inom yrket. Det finns dock ett antal hinder som gör det svårare att kunna anställa dem.

Vid rekryteringsprocessen

Ett stort hinder är vid rekryteringsprocessen av brandmän. En fråga har väckts om de fysiska kraven är yrkesrelevanta och nödvändiga för att klara av arbetet som brandman. JämO anser att man bör se över hur hårda kraven och testerna egentligen behöver vara. Det råder ingen ömsesidig förståelse vad gäller nivåerna på kraven och det kan leda till att arbetsgivaren gör sig indirekt skyldig till könsdiskriminering. Det gäller i de fall då man inte kan bevisa att kravnivån är nödvändig för att kunna utföra arbetet.

Den stereotypa bilden av en brandman

Man har byggt upp yrket ur en manlig heterosexuell synpunkt. Detta gör att personer utanför dessa ramar får det svårare accepteras och passa in. Som Nils Zetterberg, mångfaldsutvecklare på MSB, sa i en intervju med Clara Engman och Lillemor Resareden 7 december förra året; ”Verksamheten är skapad av män för män. Vilken verksamhet har kvinnor att komma till? Det handlar om lokaler, det handlar om vår utrustning, det handlar om arbetsmetoder, det handlar om tekniska lösningar.” Även om de flesta har en positiv syn på rekrytering av kvinnor så är det många som hellre fokuserar på nackdelarna än fördelarna och det kan vara därför som andelen kvinnor inom räddningstjänsten är så låg.

Graviditet

En aspekt, som för många är ett stort problem när det gäller att anställa kvinnliga brandmän är att man funderar på hur deras fysiska tillstånd ska bibehållas efter exempelvis en graviditet. Själva graviditeten är även den ett hinder. Skall dessa kvinnor bli särbehandlade och få andra uppgifter som kan leda till ökade kostnader för räddningstjänsten? Detta är ett problem som står i stort fokus. I 80 % av de gravida fallen har kvinnor blivit hemskickade om det inte funnits någon möjlighet för omplacering.

Praktiska hinder

Det finns flera praktiska hinder som uppkommer om kvinnliga brandmän rekryteras till personalen på en brandstation. Problem som att det bara finns ett omklädningsrum och ett duschrum uppstår, då kvinnorna kan känna att det blir besvärande för dem att byta om tillsammans med sina manliga kollegor. Det gör att brandstationen måste lägga stora resurser på att bygga om. Detta är något som alla brandstationer inte är villiga att göra och acceptera. Dessutom finns en stor risk att kvinnorna hamnar utanför gruppen då det inte finns en lika stor möjlighet för dem, som för männen, att prata igenom en utryckning i exempelvis omklädningsrummet. Kvinnan förlorar alltså en bit av sammanhållningen på brandstationen och kan därmed uppleva utanförskap. Problem som att kläder inte tillverkas i rätt storlek är även det ett hinder. Dock skulle även männen dra nytta av att kläderna tillverkades i fler storlekar, alla brandmän är inte två meter långa och väger 100 kg.

Sammanfattningsvis kan man säga att det finns ett antal hinder för kvinnliga brandmän att försöka motarbeta, och det är inte alltid lätt att förändra andra människors synsätt på en viss situation. Storstockholms brandchef Jan Wisén sa i en intervju i början av året att det egentligen inte finns några hinder. De problem som folk tar upp är bara bortförklaringar för att de inte anser att det är lämpligt med kvinnor inom räddningstjänstens personal. Om man bara vill så är allt möjligt.

Ida Norin, 2010-03-25   

 

 

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)